Jag har varit oerhört dålig på att skriva senaste tiden. Orsaken är att jag inte har så mycket att skriva om.
Den ena dagen är den andra lik. Jag går här hemma för mig själv nästan hela dagarna. Tränar två gånger i veckan på Solem, för att försöka stärka mina muskler, som inte blivit använda på flera månader.
Var på läkarbesök i fredags igen. Blev sjukskriven fram till midsommar. Läkaren tror fortfarande att det är en inflammation jag har i lederna. Jag tror inte det. Trots starkare mediciner har smärtorna ökat sista tiden. Har ätit inflammationshämmande och smärtstillande i över tre månader och det hjälper inte. Förstår inte varför jag bara får nya tabletter i stället för att jag får göra en riktig magnetröntgen. Funderar starkt på att byta vårdcentral.

I går var det ju mors dag och Pernilla, Jenny, Jim och Kevin var här på eftermiddagen för att fira mig. Tur med vädret hade vi, så vi kunde sitta ute och grilla. Mysigt.
Vill passa på att tacka för alla  fina presenter. Det kändes nästan som en födelsedag, med alla fina saker jag fick. Ni vet att ni är välkomna utan presenter. Det är tanken som räknas. Bara roligt att träffas. Speciellt nu, när jag inte kan göra så mycket, är varje besök extra välkommet.

Vad jag längtar efter att kunna ta en riktig promenad. Det är så längesedan jag kunde göra det. Hoppas verkligen att värken försvinner snart och jag kan börja leva normalt igen.

I dag har jag varit på sjukgymnastik på Solhem. Det går ganska bra. Tyvärr var jag tvungen att minska vikterna på ett par av övningarna. Det gjorde ganska ont i min vänstra ljumske igen. Hoppas det går över snart. Vilovärken är det som är värst.
Jag förstår inte vad som händer i kroppen på mig. Ena dagen känns det rätt ok, nästa dag kan jag knappt gå. Har ingen aning om när jag kan börja arbeta igen.
Jag längtar verkligen efter att kunna ta en ordentlig promenad utan krycka. Det är flera månader sedan jag kunde göra det. Har bestämt mig för att ta små korta promenader de dagar jag inte har så ont. Jag måste våga prova mig fram. Har lärt mig att jag ska ta med mobilen om det händelsevis skulle gå så illa som det gjorde förra gången jag provade. Då hade jag behövt hjälp hem.

Jag som i vanliga fall inte äter några mediciner, har satt i mig ca 200 diklofenak, 400 665mg alvedon och nästan 200 omeprazol. Undrar när jag kan sluta med det.

Det händer fortfarande inte så mycket i mitt liv just nu.
Har tyvärr fått tacka nej till flera kalas, eftersom jag inte klarar att sitta i bilen några längre stunder, utan att få ont. Tråkigt!!
Det hade varit roligt att få träffa alla barn och barnbarn. Tyvärr hör jag inte så mycket ifrån dom heller. Har inte fått svar på det jag skickat.

Slutligen vill jag tacka alla som hört av sig och försökt muntra upp mig, när det har känts som jävligast.