Det börjar bli riktigt långsamt och ensamt att bara gå hemma. Vet inte hur länge till det blir. Jag har fortfarande ont i höftlederna och mitt ena knä har blivit en aning deformerat. Vet inte vad det kan vara. Sjukgymnasten trodde på muskelinflammation eller att ledkapslarna blivit inflammerade, nu när jag haft svårt för att gå.
Måste säga att akupunkturen har hjälpt en hel del. Har inte så svåra smärtor längre, även om det fortfarande är ont.
Nu gör vi uppehåll med akupunkturen en vecka, för att se om den gör nytta på längre sikt, eller om den bara håller smärtan på avstånd mellan varje tillfälle jag får nålarna.
Jag är så trött på all medicin jag måste stoppa i mig. Biverkningarna är inte så roliga. Det har satt sig på smaklökarna, så det är svårt att krydda maten, men det är inte det värsta. Har även fått ringningar i öronen och det ringer dygnet runt, för varje pulsslag. Det är riktigt jobbigt, om det för övrigt är alldeles tyst omkring, och det är det ju för det mesta när jag är ensam hemma. Hoppas jag inte behöver fortsätta medicineringen så länge till. Har tagit fyra tabletter, tre gånger dagligen i snart två månader.

Jag var med gubben och handlade i lördags. Skönt att komma ut och se lite andra människor. På eftermiddagen var vi hos Pernilla som bjudit hem oss på fika. Mysigt. Vi stannade några timmar hos henne och gubben hjälpte henne med lite grejer hon har svårt för att fixa själv.

I söndags var vi bjudna på eftermiddagsfika hos Jenny, Jim och Kevin. Det var också trevligt och mysigt. Så skönt att komma iväg hemifrån lite.

På lördag fyller mamma år. Jag tänker försöka ta mig upp för trapporna hos henne. Lite jobbigt kanske, men det får ta lite tid. Det vore roligt att kunna gratulera henne.

Nu är det dags att försöka sova. Hoppas på en natt utan värk. Annars blir det till att titta på tv igen.

Äntligen besked!

Jag har äntligen fått besked om resultatet från min röntgen. Besked och besked. Det enda man kan säga är att det inte är en höfledsartros, som behöver opereras. Jag kan ha artros utan att det syns på röntgen, men det kan också vara muskelinflammation på grund av för korta muskler. Just nu behandlas jag för båda delar. Det går sakta men säkert framåt. Nu klarar jag av att få på mig både strumpor, byxor och skor själv. Går fortfarande med krycka, men hoppas slippa den snart.

Jag har testat att köra bil igen. Det går bra kortare sträckor, utan att det gör alltför ont. Har kört fram och tillbaka till sjukgymnasten ett par gånger nu.
Jenny har kört mig några gånger när hon varit ledig och gubben har tagit ledigt ett par gånger för att köra mig. Jag är jättetacksam för det, men det är skönt att inte vara beroende av andra hela tiden.

Min käre make har varit jätteduktig och hjälpt mig här hemma med det jag inte klarar själv just nu. Frustrerande att bara kunna titta på det som behöver göras. Det lilla jag klarat av har tagit lång tid att utföra.

Var på akupunktur i går eftermiddag. Jag går två gånger i veckan och har fem behandlingar kvar med nålarna. Efter det ska jag börja träna mina muskler och ev ta akupunktur någon gång emellanåt för att hålla smärtorna borta. Hoppas det fungerar så.

Det är natt nu, men jag har lite svårt att sova. Har fått tabletter att ta till natten, men är inte tillräckligt  trött ändå.  Måste ändå försöka. Får titta på tv en stund. Den kan vara rena sömnmedlet ibland.

Ytterligare en vecka har passerat. Var i Ulricehamn i måndags och röntgade höftlederna. Det var ingen rolig resa dit och hem.  Varenda litet gupp och varenda liten sväng var ren och skär plåga. Nu är det gjort och jag väntar bara på att min läkare ska höra av sig om resultatet. Det värsta är att jag börjat få ont i andra sidan också. Vet inte om det är överansträngning eller om den höftleden också börjar bli sliten.

Dagarna blir långa och tråkiga när man bara går hemma och inte kan göra så mycket. Det lilla jag gör tar väldigt lång tid att utföra.
Jag åker med gubben till affären och veckohandlar varje fredag. Visserligen är det smärtsamt att åka bil och jobbigt att gå omkring i affären, men jag måste komma hemifrån och se lite folk.

Jenny och Kevin har varit på besök ett par gånger och det piggar upp att träffa någon och få prata lite.

Nu har jag efter lite strul, kommit igång med akupunkturen igen. Var där i torsdags och ska gå två gånger i veckan ett tag framöver. Har inte fått nålar mer än två gånger än, men det verkar att hjälpa lite mot smärtorna. Jag är väldigt tacksam mot gubben, som tar ledigt från jobbet och kör mig varje gång.
Hade jag haft en automatväxlad bil, kunde jag åtminstone kört  till och från sjukgymnasten själv. Det har jag ju tyvärr inte, men hoppas på att bli såpass smärtfri att jag kan köra kortare sträckor själv snart.

I går på förmiddagen var gubben iväg och träffade en kompis. Det behövde han. Kan inte vara roligt att bara gå hemma med mig hela helgen och jag åker inte gärna iväg någonstans just nu.
Eftermiddagen tillbringade han med att tvätta den stora altanen med högtryck. Jäklar vad ljus och fin den blev. Nu får han vänta ett litet tag, sedan ska han olja in alltsammans.

Det ser ut att bli ganska fint väder i dag också. Nu ska jag gå ut och sätta mig med en cigarett och mitt elvakaffe.

Så har det åter gått en jobbig vecka. Inte konstigt att man är konstant orolig. Nu när jag går ensam  hemma på dagarna går tankarna runt i skallen på mig. Har fått mycket att tänka på. Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer. Sjukdomar och elände.

Var med Pernilla på sjukhuset i tisdags. Som vanligt hittade man inga fel på hennes ben , men något är ju galet. Bara att samla krafter och börja om från början igen på vårdcentralen. Vilken gång i ordningen det blir har jag tappat räkningen på.

Själv har jag fått tid för röntgen i Ulricehamn. Hoppas min läkare hör av sig snabbt, när hon fått resultatet där ifrån. Känner att jag inte kan börja arbeta i nuläget. Ska fortsätta med akupunktur och hoppas på smärtlindring. Har bara varit iväg en gång ännu, eftersom min sjukgmnast blev sjuk. Jag behöver gå två gånger i veckan om det ska göra någon nytta. Hoppas på bättre tur kommande vecka.

Hoppas Jenny kan få hjälp på sin vårdcentral, för sin hemska migrän. Kanske finns det någon medicin om biter på de hemska smärtorna.

Jag har fått god hjälp här hemma. Det kan jag inte klaga på. Gubben städade hela övervåningen jättenoga i lördags. Han putsade även fönster och hängde upp nya gardiner. Han bäddade även rent och jag fick på mitt nya överkast. Det blev superfint.

Jag måste nog börja handarbeta lite. Det är fruktansvärt långsamt att gå hemma och inte kunna göra så mycket. Det är ingen drömsituation man befinner sig i. Vissa dagar kan jag inte klä på mig själv. Jag behöver hjälp med strumpor, byxor och skor.
Det kändes lite pinsamt hos sjukgymnasten, som fick hjälpa mig att ta på jeansen efter akupunkturen.

Nu är det dags för sängen. Tog en tablett att somna på för någon timma sedan och den har börjat verka nu.