Påsken är över och den firades väldigt lugnt i år. Skönt att det var så härligt väder. Mycket tid tillbringades utomhus.

I onsdags var jag på Solhem och körde igenom ett träningspass med min sjukgymnast. Han hade gjort färdigt och skrivit ut ett program som jag ska följa ett tag. Fick också lära mig hur jag ska ställa in alla maskiner och apparater. Nu är det meningen att jag ska träna själv två gånger per vecka i åtta veckor, med ett par utvärderingar emellan.
Det ska bli intressant och se hur det går. I onsdags gick det riktigt bra och jag fick inga ökade smärtor efter träningen och det kändes bra. I torsdags förmiddag kändes det också ok. Då bestämde jag mig för att ta en liten promenad, eftersom det är långsamt att vara hemma och inte se en enda människa.
Samtidigt skulle det bli skönt att röra på sig lite, eftersom jag inte kunnat det på länge.
Bestämde mig för att gå ner till Hulta ängar och hem igen. Tyckte att det var en liten men lagom sträcka att börja med. Tyvärr hade jag sååå fel. Jag kom bara till nästa kvarter innan jag hade vrålont. Det var bara att vända om. Smärtan bara ökade och ökade för varje steg jag tog. Jag blev så ledsen , besviken  och fick så ont att tårarna bara kom. Försökte bita ihop medans jag gick förbi dagiset, där alla småbarn var ute och lekte. Kände mig helt knäckt när jag kom tillbaka hem. Det var bara att sätta i sig en massa värktabletter igen. Jag fattar inte vad som hände egentligen. Kändes som om jag var tillbaka på ruta ett igen.
Det kom ett blomsterbud med en underbar bukett tulpaner,  i vackra färger, i torsdags eftermiddag. Den var från min  chef och mina kollegor. Jag blev så glad! Det  muntrade upp en aning.
Just nu är jag väldigt öm i båda sidor. Jag tycker att både troskanter och sömmarna på mina byxor trycker på och irriterar. Något som jag aldrig känner annars.
I morgon kommer Pernilla på besök. Det ska bi trevligt! Alltid kul att sitta och skvallra lite.
På måndag är det dags att träna igen. Hoppas verkligen att det kommer att fungera utan att det blir
värre smärtor,

Sömnlös!

I måndags var jag och tränade igen. Det var ungefär som gången innan. Positivt är att jag inte fick lika ont i båda sidor denna gången. Tråkigt bara att vi inte kunde öka på, som planerat. Det får väl ta den tiden det tar.
Jag kan fortfarande inte gå så långt. En veckohandling, är vad jag klarar av och efter det är jag ganska mör.
Det är fortfarande jobbigt att åka bil några längre sträckor också. Bilens säten är ju lite skålade och så fort det svänger lite, måste jag parera annars trycker det för mycket på mina leder och dom är väldigt ömma. Börjar känna mig lite som en enstöring, eftersom jag inte kan ta mig ut så mycket som jag önskar.
Jag har varit inne i en period nu, när jag har svårt för att sova. Är som vanligt senaste tiden, uppe halva natten.
Vet inte varför, men jag känner mig orolig, rastlös, stressad och nere samtidigt. Vet inte om jag är på väg in i en depression. Det kan vara all medicinering, under de senaste tre månaderna, eller också är det bara för hela situationen och att det tar så lång tid att bli smärtfri.
Till råga på allt elände har magen börjat krångla också. Trots att jag äter två omeprazol om dagen har jag fått ordentlig magkatarr. Hann precis hem från affären i tosdags , innan jag tömde hela magsäcken. Det svider och bränner ordentligt.
Det blir förmodligen ett läkarbesök igen efter helgen.

I dag var jag med gubben på kyrkogården. Jag har ju inte varit där på länge, så det värmde att komma dit. Granris och gamla dekorationer togs bort och min käre man grävde ner lite påskliljor. Det blev så fint.

Som ni kanske förstår händer det inte så mycket i mitt liv just nu. Det blir ett par turer i veckan till sjukgymnasten och så får jag besök någon gång varje vecka. Det piggar i alla fall upp för stunden.

Önskar alla en glad och trevlig påsk!

Fortsatt sjukskriven.

Nu har jag varit på återbesök hos läkaren. Hon kunde heller inte förklara eller förstå, varför jag fick så ont igen. Jag blev sjukskriven ytterligare en månad.
Hur som helst,fick jag akupunktur, i stället för att träna förra veckan. Det hjälpte faktiskt riktigt bra.
I fredags började jag med träningen. Sjukgymnasten gick igenom ett program som jag ska hålla mig till, men vi körde inte alla moment fullt ut. Jag höll på ca en halvtimma, att prova olika redskap och maskiner. Det kändes helt ok och gjorde inte speciellt ont någonstans. Jag tyckte det var lite kort tid, men sjukgymnasten sa att det räcker så första gången. Han varnade mig och sa att jag kan få lite ont efteråt och det kan sitta i allt ifrån några timmar, upp till ett par dagar.
Nu förstår jag varför jag inte fick hålla på längre på träningen. Jävlar vad ont jag fick när jag kom hem.
I vanliga fall de senaste två månaderna har jag fått order om att inte sitta för länge, inte gå några längre sträckor och de dagarna jag klarar att köra bil, får jag inte köra så långt.
I fredags kunde jag knappt sitta alls. Fick lägga mig på mage och vila och sedan upp och röra på mig en liten stund och hålla på så upp och ner, plus att det blev en hel del värktabletter. Somnade inte förrän vid fem-tiden i lördags morse.
Det kändes en aning bättre, när jag hade sovit några timmar.
 Jag todde jag skulle slippa använda kryckan snart, men den behöver allt hänga med ett tag till. Jobbigt att gå med krycka, paraply och väska.
På måndag är det dags att köra nästa träningspass. Hoppas vekligen att det inte blir lika ont efteråt.

Det är tur att jag har en händig gubbe, som hjälper mig med det mesta nu. Jag tycker riktigt synd om honom emellanåt. Det blir inte mycket vila för honom på fritiden. I går var vi och köpte jord och blommor, som blev planterade i krukor och den gamla ljungen slängdes bort. Han var på återvinningsstationen och slängde skräp, plus att han bytte gardiner i vardagsrummet. Han var även på vinden och hämtade ner vårt påskpynt och i skogen och hämtade björkris, lade på sommardäck och tvättade bilen. Vi åt middag vid sextiden och efter det somnade han gott på soffan.

Nu har jag inget mer som behöver göras, så i dag ska han få vila upp sig iför kommande arbetsvecka.
Det behöver han mer än väl.

Aj, aj, aj!

Vet inte vad som har hänt. Ett riktigt bakslag. Har för jävla ont i båda höftlederna. Det började i går och är nästan lite värre i dag. Fattar inte vad det beror på att det blivit sämre. Akupunkturen har faktiskt hjälpt hittills. Smärtorna har minskat för varje gång jag varit på behandling.
Det kanske är besöket hos mamma som tog knäcken på mig. Jag var och gratulerade henne på 81års-dagen i lördags. Hon bor på tredje våning utan hiss. Tycker ändå att jag tog det lugnt och försiktigt.
Som tur är har jag tid hos sjukgymnasten i eftermiddag. Det är dags för akupunktur igen.
 Jag hoppas på att jag kan börja träna på fredag, som planerat. Kryckan är fortfarande min bästa vän just nu. Hoppas på att slippa den snart.
Arbete nästa vecka är inte att tänka på, sa sjukgymnasten vid förra besöket. Har ringt vårdcentralen men fick inte tid förrän nästa vecka.

Mitt liv är ganska tomt och innehållslöst just nu. Det händer inte mycket. I går fick jag i alla fall ett trevligt och överraskande besök. Det var min svägerska som tittade in och eftermiddagen bara försvann. Trevligt!

Nu är det dags att förbereda sig för nålarna igen.