Tyvärr har jag inte kunnat uppdatera på väldigt länge. Min förra dator kraschade. Det är så typiskt just när man är sjukskriven och inte har speciellt hög inkomst. Hade kunnat skriva nya inlägg på telefonen, men det är lite jobbigare. Nu är i alla fall en ny införskaffad.
Jag har inte så mycket nytt att skriva om. Det händer fortfarande inte så mycket i mitt liv just nu.
Jag bytte vårdcentral mitt i sommaren. Var på min gamla två gånger för att få kortisonsprutor, men fick inga. Jag ville ha lite information som sprutorna och dess verkan, men läkaren svarade inte på mina frågor. Jag ställde även lite andra frågor om mitt tillstånd, men fick bara till svar att du känner din kropp bäst själv, annars får du fråga sjukgymnasten. Jag förklarade att sjukgymnasten har semester sex veckor och frågade hur jag skulle gå vidare under den tiden. Fick till svar att jag skulle träna. När jag ville ha exempel på hur jag skulle träna, för att inte förvärra min situation, fick jag till svar att jag ska fråga sjukgymnasten. Fick inte ett enda vettigt svar på någonting och bestämde mig för att aldrig gå dit igen.
Började på en ny vårdcentral en vecka senare och fick kortisonsprutor på första besöket. Det dröjde ca tre dagar innan sprutorna hade full effekt och jag blev smärtfri, men tyvärr varade glädjen bara i fyra dagar. Sedan var jag tillbaka i utgångsläget igen.
Vid andra besöket fick jag tabletter som jag skulle intensivmedicineras med, men jag märkte ingen skillnad.
Jag började med bassängträning för fem veckor sedan. Det ska ju vara den skonsammaste formen av träning. Tyvärr igen! Jag klarade bara första genomgången av mitt träningsprogram och sedan fick jag jätteont igen. Måste säga att jag har en urgullig sjukgymnast. Han föreslog att jag ska prova att träna med våtväst i stället och det fungerar riktigt bra. Han tycker det är viktigt att jag ändå kan hålla igång cirkulationen. Samtidigt har jag fått akupunktur igen, för att kunna vara någorlunda smärtfri, eftersom inga värktabletter i världen hjälper. Det är verkligen guld värt.
Nu står mitt enda hopp till nästa läkarbesök som är nästa vecka. Det måste absolut hända något nu. Antingen att jag får en magnetröntgen eller remiss till ortopeden. Min sjukgymnast kan inte hjälpa mig mera, när mina veckor i bassängen är över.
Jag har träffat min handläggare på försäkringskassan. Man ville att jag skulle prova på att arbeta om jag fick lättare arbetsuppgifter. När hon såg hur svårt jag har för att röra mig, var det inte tal om något arbete än, utan jag kan vara fortsatt sjukskriven.
Däremot ska hon hjälpa till att köra på hos läkaren, så det händer något.
Mitt enda hopp nu är det blir en ordentlig utredning, om vad mina problem kommer ifrån. Det kan knappast bara vara en inflammation. Med all medicinering och all träning, borde den varit borta nu.
Det är bara att hoppas. Hoppet är ju det sista som överger en.
