Att jag aldrig lär mig!
Hur jag än planerar , blir det aldrig som jag tänkt.
I måndags hände inte mycket. Efter rejäl sanering av badrummet, blev det bara lite småplock. Var fortfarande matt efter magsjukan.
Tur att gubben har ett eget badrum. Han har hållit sig frisk hittills.

Pernilla ringde i måndags eftermiddag och talade om att hon varit på vårdcentralen.
För ett par veckor sedan skadade hon ena benet i en rulltrappa. Det blev några sår bak på benet.
I måndags hade det börjat rinna vätska ur ena såret och det brände i benet. Det visade sig att hon fått en infektion i såret och att hon fått rosfeber igen. Rosfebern behandlar man med antibiotika och såret ska rengöras och läggas om varje dag på vårdcentralen. Nu kör jag henne dit varje dag, så länge det behövs.
Tycker så synd om henne. Lilla Göteborgsvarvet, som är på fredag hade hon verkligen sett fram emot, men det blir ju inget deltagande för hennes del.

Mellan turerna till vårdcentralen har jag städat undan slipdamm som trängt in lite överallt. Har även börjat sy på gardinerna till husvagnen. Är lite sent ute med det, men vad gör man? Dom var inplanerade för längesedan, men som sagt alla mina planer går åt skogen.

Nu väntar sängen. Om några timmar hoppas jag kunna tvätta och hänga ut lakan på tork.