Det blir aldrig som sagt, som man tänkt sig.
I torsdags ringde Pernilla på morgonen och väckte mig. Hon hade knappt sovit något alls under natten. Fötterna var röda och svullna och hon hade en svidande känsla i vristerna. benen var röda och hon hade haft kramp flera gånger under natten.
Det var bara att kliva upp och ringa vårdcentralen. Vi fick komma på öppna mottagningen på eftermiddagen.
Nu är det 7 läkare som undersökt hennes ben. Ingen kan säga exakt vad det är som är fel. Hon fick utskrivet en medicin mot restless legs. Man kan ju hoppas att den hjälper. Annars är det bara att komma tillbaka blev vi upplysta om.
Jag tycker så synd om henne, som inte får sova ordentligt. När kramperna sätter in är hon uppe och går omkring. Det kan hända många gånger under en natt.
När jag kom hem i torsdags hade jag fått en kallelse till sjukhuset. Jag ska göra en ny datortomografi nästa vecka. Denna gången blir det med kontrastvätska och så ska jag dricka en liter vatten innan röntgen. Hoppas på det bästa. Har jag tur, har stenen passerat ut den naturliga vägen.

I fredags var Pernilla och jag på besök hos Jenny och Kevin. Vi hade det jättemysigt och blev bjudna på väldigt god mat. Pernilla och Kevin busade runt ordentligt och hade jättekul. Hon älskar att hålla på med de små..

I dag hämtade jag Pernilla på förmiddan. Vi har haft det riktigt trevligt. Vi har pratat, ätit, druckit kaffe och myst. Däremellan har jag klippt och färgat hennes hår. Det blev kanonbra. Hon är så fin annars också, men det blir extra fint med lite djupare färg på håret.
Det är bara mitt hår som ska fixas nu. Tänkte färgat det i kväll, men orkade inte, så det får vänta till morgondagen.