Det är snart en vecka sedan jag uppdaterade. Det har varit ganska mycket senaste veckan.
Jobb måndag, tisdag och onsdag natt.
Var med Kjell-Ove på sjukhuset i torsdags morse. Han gjorde en ny kontraströntgen på sina ögon. Nu ska tydligen allt vara ok och det föreligger ingen risk för nya blödningar i ögonen.
Eftersom man ser så dåligt efter alla droppar i ögonen, var Kjell-Ove hemma resten av dagen. Vi tog det lugnt och bara myste.
Själv fick jag glädjande besked från kirurgen. Jag behöver inte opereras. Den fullständigt jobbiga medicinen har hjälpt. Det kan det väl vara värt, att inte ha sovit en hel natt på ca en månad, när jag slipper operation. Är jätteglad!!
Under dessa dagar har gubben besiktigat A6:an och husvagnen utan anmärkning och husvagnen är inställd för vinterförvaring. Gott!
Jag blev ordentligt förkyld i fredags, men gick till jobbet ändå.  Kan lova att det blev en jobbig natt. Jag mådde bara sämre och sämre. Fick lov att stanna hemma mina två sista helgpass.
Sitter just nu i min härliga fåtölj. Skulle tro att jag får sova här i natt efersom jag blir helt igentäppt så fort jag lägger mig ner.

Tidigare i veckan fyllde ett av mina barnbarn två år. Ingen utav oss här i Borås blev bjudna på något kalas. Det är tre av barnbarnen som jag inte träffat på över ett år. Jättetråkigt. Vi saknar dom jättemycket. Eftersom föräldrarna inte vill ha något med oss att göra, så är det som det är.
Det är som vanligt synd om Pernilla, som inte heller träffar någon ur den familjen. Hon blir aldrig bjuden på kalas dit och hon får heller aldrig besök ifrån dom. Trots att man lovat att titta in i sommar, på väg till eller ifrån husvagnen. Tråkigt för henne att också bli drabbad. Hon älskar både sina syskon och syskonbarn. Tyvärr, tyvärr. Sånt är livet.

Förutom våra tankar, finns det inget vi har full makt över.