Så har det åter gått en jobbig vecka. Inte konstigt att man är konstant orolig. Nu när jag går ensam  hemma på dagarna går tankarna runt i skallen på mig. Har fått mycket att tänka på. Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer. Sjukdomar och elände.

Var med Pernilla på sjukhuset i tisdags. Som vanligt hittade man inga fel på hennes ben , men något är ju galet. Bara att samla krafter och börja om från början igen på vårdcentralen. Vilken gång i ordningen det blir har jag tappat räkningen på.

Själv har jag fått tid för röntgen i Ulricehamn. Hoppas min läkare hör av sig snabbt, när hon fått resultatet där ifrån. Känner att jag inte kan börja arbeta i nuläget. Ska fortsätta med akupunktur och hoppas på smärtlindring. Har bara varit iväg en gång ännu, eftersom min sjukgmnast blev sjuk. Jag behöver gå två gånger i veckan om det ska göra någon nytta. Hoppas på bättre tur kommande vecka.

Hoppas Jenny kan få hjälp på sin vårdcentral, för sin hemska migrän. Kanske finns det någon medicin om biter på de hemska smärtorna.

Jag har fått god hjälp här hemma. Det kan jag inte klaga på. Gubben städade hela övervåningen jättenoga i lördags. Han putsade även fönster och hängde upp nya gardiner. Han bäddade även rent och jag fick på mitt nya överkast. Det blev superfint.

Jag måste nog börja handarbeta lite. Det är fruktansvärt långsamt att gå hemma och inte kunna göra så mycket. Det är ingen drömsituation man befinner sig i. Vissa dagar kan jag inte klä på mig själv. Jag behöver hjälp med strumpor, byxor och skor.
Det kändes lite pinsamt hos sjukgymnasten, som fick hjälpa mig att ta på jeansen efter akupunkturen.

Nu är det dags för sängen. Tog en tablett att somna på för någon timma sedan och den har börjat verka nu.