Sitter för mig själv mitt i natten och kan inte sova. Det är en natt i raden av många andra, som jag inte kunnat sova. Tyvärr blir värken bara värre och värre just nu. Fick stränga order av sjukgymnasten att vila och och ta det lugnt. Får ta väldigt korta promenader, om det fungerar. Det hjälpte inte att gå med stavar, har jag konstaterat. Synd.

Jag var hos Pernilla i onsdags och tyvärr blir det nog inget besök hos henne på ett bra tag, om jag inte blir skjutsad ända fram till dörren. Det var alldeles för långt att gå för mig, från och till parkeringen.
Vi får träffas hos mig i stället. Det fungerar att gå till garaget och att köra korta sträckor, så jag kan hämta henne, när vi ska ses.

I fredags var jag och handlade mat. Det går ganska bra att gå i affären om jag hänger på kundvagnen och går sakta. Det gick bra i fredags också ända tills jag klev in och satte mig i bilen. Vet inte om jag hamnade lite snett eller vad som hände när jag satte mig, men det sköt upp en så otrolig smärta, att jag började grina. Det gjorde såååå jävla ont.

I torsdags var jag på sista gympasset på Solhem för ett tag. Har tränat två gånger per vecka i nio veckor. Nu blir det uppehåll några veckor och har fått en tid inbokad i augusti, för att stämma av vad läkaren sagt och gjort och får ta ställning till vilken slags träning jag ska gå vidare med.

Nästa läkarbesök är på tisdag morgon och jag hoppas att läkaren kan hjälpa mig på något vis. Vet att jag ska få kortison mot de smärtande kramperna, men jag vill även veta vad han ska göra åt grundproblemet. Musklerna drar ju ihop sig till kramp, bara för att skydda de smärtande lederna. Nu hoppas jag på att få en remiss till magnetröntgen. Orkar inte med att gå så här länge till. Det känns inte som att jag lever längre. Bara existerar.

Nu ska jag leta på Viaplay och se om jag hittar något att fördriva resten av natten med.